ZOOMBIE

Gårdagen kom och gick utan att jag var så medveten om det. Tydligen var den här, det kan jag se för mina blommor har slagit ut mer än de gjorde i förrgår och så måste jag ha druckit en herrans massa kaffe för kaffeburken är nästan tom!! Tur att jag har MÅÅÅNGA paket på lager. Jag bunkrar nog upp en massa som om jag väntar in krigstider.

Har precis satt mig inomhus. Även om det är 19 grader på termometern så blåser det en hel del. Istället sitter jag här vid köksbordet med öppen dörr och får titt som tätt reda ut Totte som trasslat in sig i något. Härifrån kan jag höra hur det viner i trädtopparna, fåglar som kvittrar och om jag lyssnar riktigt noga kan jag höra en skogsduva någonstans långt borta. Ibland kan jag tänka att jag är lyckligt lottad som bor så här inpå naturen.

Funderar på om jag skall så lite frön. Det lovas ju ingen nattfrost framöver men jag vet inte om jag kan vara helt säker på det.

När jag vaknade i morse var jag som en zoombie och ville inte alls stiga upp men Totte hade visat med sin klara stämma väldigt länge att han fanns och ville ha uppmärksamhet. Fastän jag var i ett zoombieliknande (nästan somnolent) tillstånd så kunde jag inte sova med detta jamande. På ostadiga och sega ben tog jag mig upp, satte på kaffebryggaren (först, som alltid) och sedan satte jag mig tillrätta i schäslongen en stund med Totte i famnen. Efter tre stora koppar kaffe tog jag mig an duschen och den var inte lätt att tagas med idag. Det kändes som om det var bly i den och som om musklerna i mina armar hade förtvinat. Tur att jag är envis, jag bara skulle duscha och sätta på mig nya kläder. Sedan skickade jag ett sms till den "flygrädda" på jobbet och frågade om jag kunde åka med henne eftersom vi för en gångs skull arbetar samma pass. Efter bara en liten stund ringde hon upp och hon frågade om jag var krasslig. Nixum pixum det är jag inte, det var nog bara rösten som inte kommit igång än. Jag och den flygrädda kommer att arbeta ensamma ikväll. Skall bli spännande! Det är redan planerad övertid så det är bara att hålla tummarna för att det inte blir något strul med maskineriet när det är två "nykläckta" strålsystrar som arbetar! Fast jag jobbar väldigt gärna med henne, vi har kul ihop och hon är lugn och utstrålar säkerhet. Skönt! I sådana här lägen måste man vara säker men nu kan man allt det där. Dock inte maskineriet men det finns alltid någon trevlig ingenjör eller fysiker att söka på! Igår hade det varit mycket att göra på jobbet och det var de tre eller fyra. Skoj! Spännande! Idag är vi TVÅ!! I morgonkväll är vi TVÅ!! Och guess what - på FREDAG KVÄLL ÄR VI TVÅÅÅ! På fredag är det jag och den flygrädda som jobbar tillsammans igen. Planerad övertid är det hela veckan. Tänk positivt nu Heffa, övertid ger MERTID eller pengar. Positivt nu! Jaja, är man ändå där kan man ju lika gärna jobba. Fast jag som egentligen skulle vara sjukskriven denna vecka. Är man envis, som sagt, så är man. Ingenting att göra åt det..

Om en timme och tjugo minuter blir jag upplockad. Då är det dags för arbete. Hoppas att jag har fått igång hela min kropp då. Hjärnan verkar fungera, händerna likaså men armar och ben känns något tunga. Icke att förglömma huvudvärken men den har jag åtgärdat så gott jag kan. Kanske sätta sig ute i solen/under molnen en stund till? Frisk luft gör nog susen! Lite ogräs kan man ju alltid plocka också!! Eller varför inte en kort vila på soffan.. Lockar oerhört men jag måste nog överväga att INTE lägga mig där om jag vill komma iväg idag. Solen - here I come!!

//Heffa