Kommer ni ihåg min lilla kisse? Han finns inte mer. För en tid sedan började han bli riktigt dålig i magen. Det kom blod och slem och han fick ofta ofta gå på lådan. Mitt hjärta värkte och led med honom. Eftersom sambon är allergisk och inte kunde vistas så länge hos mig så fick Totte vara mycket ensam. Det fick mitt hjärta att lida än mer.
Två veterinärbesök, dropp, piller och dylikt men han blev inte bättre. Jo, piggare blev han faktiskt och det gjorde det svårt att ta bort honom. Därför lämnade jag honom till 'fosterfarmor' men väl där började han stundtals gå till anfall. Insåg att det inte fanns något annat att göra, han hade uppenbarligen ont så han fick somna in istället. Det var bland det värsta jag varit med om. Jag visste att han skulle få det bättre men att ändå hålla honom alldeles livlös i famnen var fruktansvärt. Trodde tårarna aldrig skulle sluta rinna. Även hela nästa dag var mina ögon alldeles svullna. Bestämde mig att jag aldrig mer skall ha djur (vilket ändå inte går eftersom sambon inte klarar det). Klarar inte av att ta bort ett djur till.
Det var i alla fall en fin tid med honom.
//Heffa
4 kommentarer:
Åh, vad tråkigt att höra! Kram
Jag vet alltför väl hur det känns.
Det är alltid svårt att ta bort djur som man håller så kära. När jag var tvungen ta bort min vovve förra året (iofs min och sambons hund men hon var mer en "husse-hund") så var det bland det värsta jag gjort.
Saknar henne fortfarande och jag förstår du saknar din fyrfota lilla vän minst lika mycket..
Det är det svåraste man kan göra, men någonstans också det bästa. Och han sover gott nu lille Totte. Kram!
vila i frid totteloppe<3
Skicka en kommentar